Hej :)

Godmorgon på er!
Set snöar ute! Jippie!
Jag fattar inte oss svenskar ibland. Förra vintern klagade alla på att de ville ha en riktig vinter med snö. Och i år när det verkligen har blivit en riktig vinter ja då hör man folk säga att det är för kallt, det är för mycket snö och jag vill ha vår nu! Vafan hörrni! Det är början av februari. Om det skulle bli mildare nu så skulle det bara bli slaskblask och regn! Då föredrar iallafall jag att det är nästan en meter snö som utanför mitt faönster, gör inte ni?
Härligt huh?!

Jag fattar inte riktigt...

Jag har många vänner, det har jag faktiskt. Jag brukar hålla med dem om vad de tycker och tänker och prata om samma saker ungefär. Men inuti mig så känner jag så totalt annorlunda... När dom säger att något är sååå dåligt och alla håller med så tycker jag oftast egentligen helt annorlunda. Men jag vågar aldrig säga det för då skulle alla tycka att jag var helt sjuk i huvudet. Är jag annorlunda eller håller de andra också med bara för att inte vara annorlunda? Varför gör alla så i så fall? Det är ju inte direkt farligt att vara lite annorlunda.

FAN OCKSÅ!!!!!!!!!!!!!!

Tankar, tårar och... ja, mitt jävla liv...

Det senaste halvåret har varit det värsta i mitt liv! Jag menar det verkligen. Varför undrar ni? Jo för att först och främst hände det något förskräckligt till en av mina närmaste kompisar, ja rent ut sagt vidrigt!(jag kan tyvärr inte gå in på mer vad det var). Hon börjar komma på bättringsvägen nu. Men det är inte slut än för detta har fört med sig en massa gräl och tjafs och oro mellan mina kompisar. "Vem var det som sa det till henne som inte fick säga det till någon för att han hade sagt det till henne som hade fått reda på det av personen själv"- tjafs ni vet! Det är sååå meningslöst! Varför kan man inte bara hålla de saker hemliga som man faktiskt inte får säga!! Ska det vara så jäkla svårt. Dessutom har det blivit massor pratabakomryggen och ljug. Folk som ljuger är det värsta jag vet! Jag ljuger tamejfan aldrig kan jag säga stolt! Och orsaken är att om man får reda på att ens bästis har ljugit en rakt i ansiktet är det inte så kul, och jag vet nu hur det känns. Vissa litar jag inte på längre efter detta. Men vissa har jag blivit så tajta med som vi aldrig har varit förut.
Sedan har vi det här med gymnasieval. Att det ska vara så jäkla svårt! Jag har ännu inte bestämmt mig, tur att det finns en omvalstid! Det får en att bli sååå stressad! Nu sista terminen är ju en av de viktigaste vad det gäller betygen. Och jag hade bestämmt mig nu innan skolan började att jag skulle satsa på att höja mig. Och vad gör jag? Jo jag går och strular till det som jag aldrig har gjort förr! Jag var ju en duktig flicka! Nu pratar jag rätt ut i klassen, kommer försent, och får skäll av lärarna. Och det har medfört att jag har börjat skolka! Jag?! Skolka?! Vem fan har jag blivit? Det tänker jag hela tiden och det medför att jag mår så sjukt dåligt och blir mer och mer stressad. Och stressen medför att jag äter mindre och mindre. Och då blir jag sur och elak mot mina kamrater och käftar mot lärarna och då får jag kvarsittning och då blir jag stressad och då äter jag inget mer på hela dagen, osv... Jag kan ju förihelvete inte hålla på såhär mera! Vet ni vad jag har ätit idag förresten?... Ett äpple och typtvå liter vatten! Vatten drogar jag nu, och det är väl tur det för annars skulle jag väl få vätskebrist på köpet. Men jag menar ETT ÄPPLE! Det är fan inte normalt!
Nu sitter jag här och lipar också. Bara rätt ut i luften. Jag skriker. Men det är ingen som hör mig eller vill hjälpa mig. Alla är bara upptagna med sitt, varför skulle någon bry sig om mig lixom...

Dagdröm

Mitt liv är så tråkigt känner jag just nu.. Det händer lixom inget! Det har inte hänt mycket för mig sedan jag började på högstadiet. Visst, för vännerna runt omkring mig och då har jag stöttat och hjälpt dem. Men jag är så otroligt uttråkad. Jag dagdrömmer, hela tiden, varje dag. Det kan vara om olika saker, intressanta saker och saker jag vill ska hända mig i framtiden eller nu genast. Ibland har det varit om att hitta kärleken, ibland om att flytta till ett annat land och hur det skulle bli i skolan där, ibland har det varit om att jag kom på något för att rädda världen. Haha! Men det funkar! Det får mig på bättre humör. Iallafall tills jag kommer på att det inte är på riktigt...

Brukar ni dagdrömma? Isåfall, om vadå?


Kläder

Då jag är som gladast är när jag har fått ett paket hem i brevlådan med saker jag har beställt. Eller när man kommen hem efter en shopping-dag och man har köpt massa fina saker och kläder. Det är det bästa som finns! Jag känner mig alltid så otroligt glad då. Och det är bäst nu efter ju och framåt för då har jag alltid mest pengar att göra av med. Nästan alla pengar går åt till kläder nu för tiden för mig, kanske lite onödigt. Men det bästa jag vet är att ha på sig ett nytt plagg och känna sig fin och bekväm i det. Om jag har gamla kläder på mig så känner jag mig bara skabbig och tråkig.

Nu kom jag på en sak!!! Mitt paket kan inte komma idag för det är en röd dag! Fan också..

Bara för det ska jag beställa en jättefin randig kofta som jag hittade igår!


Nagelbitare

Det är såå irriterande att bita på naglarna. Jänt när jag säger det så säger folk bara, "Men sluta med det då?". Det är inte bara att sluta! Inte lätt alls. Jag har försökt sluta med det sååååå många gånger. Och det kanske håller i någon månad, några tillochmed. Men förr eller senare så börjar jag igen. Men jag gör det inte medvetet, det bara blir så, jag tänker inte på det. Tag tror att många av er känner igen sig?

Håller med!

Fick nyss en kommentar angående inlägget "ett till svar":

"Hur mycket som helst"? Hatar sådana personer. Handlar bara om kalorier. Visst om personen behöver väldigt mycket kalorier per dag (men HALLÅ, 13?! Kroppen växer ju som ett jävla cp då och kräver skitmycket energi), men det är bara att börja tänka på det. Om en person håller vikten med sina vanliga matvanor och vill gå upp så handlar det ju bara om tillökning.
Visst, krävs ju lite arbete och att man tänker till över vad man äter vilket ju givetvis kan vara ansträngande, men helst vill man ju inte helt automatiskt gå upp i vikt utan att ANSTRÄNGA sig haha.
Och what the fuck skriver hon... "EEH jag kan inte ändra på det!!! SKRIIIIK fuck youuuu DU KAN IALLAFALL HA ANOREXIA FÖR DU KAN GÅ UPP I VIKT FÖR ATT SEDAN GÅ NER I VIKT IGEN FY FAAAAN FÖR DIG TÄNK PÅ MIG LIKSOM JAG ÄR 13 ÅR GAMMAL OCH HUR MYCKET JAG ÄN FÖRSÖKER SÅ GÅR JAG INTE UPP I VIKT, JAG ÅT LIKSOM GODIS OCH DRACK COCA COLA VARJE DAG FÖRRA VECKAN (och tänkte inte alls på att jag inte åt lika mycket middag efteråt, att man inte går upp i vikt av onyttig mat i sig utan av ett förhöjt kaloriintag, och att coca cola innehåller mindre kalorier än mjölk haha) OCH OCH OCH FOLK SOM SÄGER HAR TYP FEL PÅ BRÖSTEN OCH KÖPER FÖR STORA BEHÅAR ALLTSÅ GUUUDDD"... haha, alltså what?
Märks verkligen att personen är 13... eventuellt förståndshandikappad men höhö.

Skrattretande haha. Fattar inte vad hon ville få ut av meddelandet heller.
Att hon är smal ofrivilligt och att du ska vara tacksam för att du kan bli smal frivilligt?
Men hon ville väl gå upp i vikt?
Eller vill hon gå upp i vikt, för att sedan kunna GÅ NER i vikt? Vilket fantastiskt livsmål.
Vadå, avundsjuk på när klasskamraterna klagar på lite hull på magen? Eller... Whaaaaat? XDD

Svar; Jag håller helt och hållet med dig! Alla kan gå upp/ner i vikt. Det är bara frågan om hur mycket man går in för det. Om denna tjej så gärna vill väga mer så måste hon kanske käka ganska mycket mer än vad hon brukar. Men jag måste säga att jag inte tycker det är någon bra idé när man är 13 år, viss jag är bara några år äldre men det gör mycket i tonåren. Och du har rätt i att man växer jättemycket när man är 13, jag kommer ihåg att jag gjorde det. Och då behöver kroppen energi som du säger. Jag tycker att du(13 åriga tjejen) ska vänta med att oroa dig för din vigt tills din kropp är någorlunda färdigvuxen. Jag vet att min är det, jag har växt ca 2 cm bara på ett år typ. Och mina fötter har tillochmed krympt två storlekar (det kan bli så när de har växt klart). Så vänta några år, du är bara ett barn!

Tack

Jag är superglad att jag startade en blogg. När allt är som värst och jag mår skit så går jag in och kollar vad jag har fått för kommentarer. Och ofta så har jag fått flera underbara kommentarer som jag blir så glad av! Tack! Många säger ju att det finns en baksida av att blogga också, alla elaka kommentarer. Men jag känner inte riktigt så faktist. Jag tycker mer att det är bra att folk säger emot mig och att jag får förklara mig och berätta vad jag menar. Så egentligen tycker jag inte att det finns något dåligt med att blogga, det får mig bara ätt bli taggad och piggare, tack för det!

Kommentar

Fick en kommentar angående mitt första inlägg, Tankar i klassrummet.

oj.. inte för att idiotförklara eller så men folk med sådana åsikter är till 99,9 % bara väldigt okunniga. hoppas du kommer till insikt snart iallafall!

Svar; Det kanske är fel men jag tycker faktiskt så. Det kanske är ovanligt men bara för att många andra tycker på ett annat vis tänker jag inte ändra på mig.
Ville bara säga det.

Ett till svar

Fick en annan kommentar: 
Nu blir jag riktigt jävla förbannad på dig!
Du gnäller på att du är så jävla fet hela tiden!
Jag är 13 år väger 35 kg och är 156cm lång!
jag svälter mig inte hur mycke jag en äter går jag inte upp i vikt och det är inte anerocia ingen sjukdom de är bara så jag kan inte ändra på det så du ska va tacksam för att du kan ändra på de om du är så jävla tjock.
jag vill inte vara small och det är inte mitt fel jag skullegöra precis vad som helst för att se ut som du.
Jag har lärt mmig att apceptera mig ja jag är skit small men so det är som ett skall vem bryr sig igentligen?
Visst har man fått höra elaka komentarer men dom som säger de har oxå nåt fel dom kanske har små bröst så dom går runt med en C-kupa.


Svar; Vissa har en smal kroppsform och vissa har större, det accepterar jag! Jag har en smal kroppsform men känner att jag har gått upp det senaste året och fått mer hull på kroppen. Jag är nu 15 år och väger 65kg och är 182 cm lång, för ca. en månad sedan vägde jag 70kg. Jag säger inte att detta är mycket! Absolut inte för min längd. Men jag vet att jag inte skulle ta skada av att väga lite mindre om man säger så. Och jag är glad över att jag kan styra min kropp och ändra på den hur jag vill. Även om jag bara äter lite mindre i en vecka (t.ex. hoppar över sötsaker och äter mycket frukt och grönt), så går jag ner i vikt. Men jag är så sjukt trött på mig själv att jag äter så mycket, för det gör jag verkligen. Och visst bryr sig folk inte så mycket om man väger 10kg mer eller mindre eller är lite smalare. Men dels så känner jag mig nöjdare och mer till freds med mig själv då. Och så satsar jag på modellyrket, och då är de väldigt smala och det är ett måste för att provstorlekarna är väldigt små. Ne nu ska jag inte babbla på mer, säger bara att: jag respekterar att man har olika kroppsform. Men jag vet att jag kan ändra på min kropp och då tänker jag göra det.

Svar

Fick en komentar angående inlägget "egoistiskt":

Är det inte dumt att inte äta när man har tillgång till mat? tror du barnen i Afrika tycker att vi ska svälta oss för att dom inte får någon mat,, nee det tror inte jag! ät människa. men ät lagom och nyttigt.

Svar; Självklart tycker jag att vi ska äta! Det är inte så jag menar. Det jag menar är att man inte ska gå och klaga på att man är hungrig fast man åt för någon timma sen, det tycker jag är ganska egoistiskt. Jag tycker också det är egoistiskt att bara proppa i sig mat och bli jättefet. Men jag säger igen; jag tycker att vi ska äta! Lagom mycket.

Egen åsikt

Vet ni vad jag älskar? Folk som har en egen åsikt och inte bara följer strömmen. Man behöver självklart inte dela med sig om vad man tycker, det gör inte jag ibland(förutom här då). Jag tycker bara man ska ha koll på vart man står och vad man själv tycker är rätt/fel. Det verkar kanske som om jag har ganska mycket åsikter om saker och ting men jag kan säga att så är det inte alls, jag ändrar mig jämt och är en person som har enormt svårt att bestämma sig. Men det är okej när man är tonåring i dagens Sverige tycker jag. Jag är 15 år och det är inte alltid så lätt att veta vad man gör och vad man vill!

...Okej, nu slutade jag denna text helt annorlunda än jag började den. Men jaja, som ni ser så ändrar jag mig hela tiden.

Nya tankar

Alla säger att jag är blyg, att jag är tyst och inte säger så mycket. Visst, dom har rätt, det gör jag inte. Men inte för att jag inte vågar. Utan därför att jag inte tycker det känns värt att snacka om skolmaten, läxorna, lärare och vad man gjorde i hälgen, hur snygg den nye i klassen är, o.s.v... Det känns som att de där småsakerna ändå inte spelar någon roll. Det finns större saker i världen som är viktigare att uppnå, som de där små ynka människorna till vänner jag har, inte förstår. Javisst, de vill bli ingenjörer, läkare och skådespelare. So what lixom!? Vem bryr sig? Ingenjörer ritar hus- bygg en koja eller sätt upp ett tält! Läkare botar sjuka människor- det hör till naturen att bli sjuk och det är också så man ska bli frisk. Skådespelare gör... Vadå egentligen!?- Lådsas vara någon de inte är!

Jag tycker

Okej, ni kanske inte fattade riktigt vad jag menade med förra inlägget. Jag ska förklara vad jag tycker:

Jag tycker att vackra nordiska människor är bättre än andra.
Då kan man ju fråga sig, vad är vackert?

Jag tycker att människor är olika raser.
Då kan man ju fråga sig, vart går gränsen?

Men!

Jag tycker inte att de underlägsna raserna ska bli trackaserade av den högra rasen.

Blev det klarare?
...Inte precis

Tankar i klassrummet

...Jag har tänkt lite, eller inte lite mycket. Jag tänker jämt. Och jag har kommit fram till att jag har lite annorlunda tankar än de omkring mig.
För några veckor sedan i skolan läste vi om andra världskriget. Vi pratade om hur Hitler delade in människor i olika raser. Och att en ras skulle styra över de andra. Det är så fruktansvärt!-Säger de flästa, och det sa alla i klassen också. Medans alla babblade på om det så satt jag där på min plats och tänkte för mig själv och kom fram till en sak: Jag tyckte tvärtimot alla andra i klassrummet...

RSS 2.0