Alla säger att jag är blyg, att jag är tyst och inte säger så mycket. Visst, dom har rätt, det gör jag inte. Men inte för att jag inte vågar. Utan därför att jag inte tycker det känns värt att snacka om skolmaten, läxorna, lärare och vad man gjorde i hälgen, hur snygg den nye i klassen är, o.s.v... Det känns som att de där småsakerna ändå inte spelar någon roll. Det finns större saker i världen som är viktigare att uppnå, som de där små ynka människorna till vänner jag har, inte förstår. Javisst, de vill bli ingenjörer, läkare och skådespelare. So what lixom!? Vem bryr sig? Ingenjörer ritar hus- bygg en koja eller sätt upp ett tält! Läkare botar sjuka människor- det hör till naturen att bli sjuk och det är också så man ska bli frisk. Skådespelare gör... Vadå egentligen!?- Lådsas vara någon de inte är!